IN THE BACKSEAT
Hello, 2017. Hemma hos er är det fortfarande förra året. Sitter i skrivande stund på McDonalds och snor nät. Classic för backpackers. Klockan är snart elva på förmiddagen, och jag tänkte köpa med mig en kaffe och sätta mig i en park. Kan aldrig få nog av D-vitamin. Känslan av att känna solens värmande solstrålar för första gången på en lång och mörk höst är obeskrivlig. Igår var det en fin dag. Träffade på några från hemtrakterna, så fick åka med på ett litet äventyr i deras camp van. Om det inte vore för att jag ska färdas med en buss genom Nya Zeeland så är det ju så här man ska göra. Hyra en bil, fylla den med madrasser och stormkök, sedan bara köra. Tills bensinen tar slut. D r ö m. Stanna och sova vid någon sjö, koka konserver i någon solnedgång i Picton och bara stanna längs vägen för ett dopp när bilens Air Condition inte lyckas hålla måttet. När det närmade sig kvällningen var jag tillbaka till hostelet ensam igen och tänkte bara ta en öl på rooftopen för att ”känna lite nyårskänsla och sedan gå och lägga mig”. Tjugofyra sekunder senare var jag inbjuden vid ett bord med 16 stycken backpackers, sedan var festen igång. Shots, raketer, snake bite (öl med sourz) och nedräkning. Trots att jag är på resande fot ensam, har jag inte varit ensam mer än en timme. Loving this. Älskar älskar älskar.
Nej, nu längtar jag ut i solen. Hej. ? ? ☀
