NEW ZEALAND

Första gången på några dagar som vi nu anlänt till någon form av civilisation. De senaste dagarna har vi spenderat mitt ute i ingenstans – utan varken täckning eller något vidare nät. I en skog, vid någon sjö, bott i små mysiga stugor, tagit morgondopp, druckit morgonkaffet med fötterna i vattnet och spenderat kvällarna tillsammans vid en brasa och lite rödtjut ända in till småtimmarna. Jag kan inte beskriva hur mysigt vi har det. Vi åker tillsammans ett gäng på trettio stycken – Alla från olika länder, med olika bakgrunder och olika kulturer. Tillsammans blir det en fantastiskt fin kombination. Tvillingarna från Tyskland, Charles från Canada, paret från England, Sam från England. Vill helst av allt bara lägga dem alla i min ryggsäck och bära med mig dem vidare till nästa destination.

Men än är det inte över. Vi har nu ungefär kommit till hälften av vår roadtrip i Nya Zeeland. I morgon har vi ett sista stopp i Wellington innan vi passerar gränsen till södra ön. Än så länge har jag upplevt sådana miljöer som jag aldrig någonsin har sett. Så vackert. Äkta. Fantastiskt. Telefonen är för övrigt lagad och tandvärken har näst intill släppt helt och hållet.

Nu ska jag ta en till kopp kaffe här på stället vi befinner oss på, och sedan ska vi vidare mot Tongariro. Hoppas allt är bra där hemma och att ni inte fryser ihjäl där bland minusgraderna. Jag saknar er. Men inte Sverige. Kram! ?

Hola! Vill bara titta inom en snabbis och uppdatera er. Befinner oss just nu i Rotorua och snart drar vi vidare ytterligare söderut. Sedan jag skrev sist har vi hunnit befinna oss i Raglan. The capital of surfers – Som de brukar säg. Vi bodde uppe högt uppe i bergen, i små mysiga rum utan täckning. Dagen spenderade vi först på stranden där många av oss surfade (inte jag, jag håller mig till Bali), och under kvällen var det en timmes yoga följt utav middag på berget. Helt amazing. Somnade sedan gott efter lite bastubadande och en kopp té under stjärnhimmeln.

Hur som helst – Min telefon är ur funktion. Någon hade olyckligtvis trampat på den under natten på hostelet när den låg på laddning, så måste försöka springa och fixa det någonstans. Sedan har jag en otrolig smärta i visdomstanden. Så den här förmiddagen blir det en fixarförmiddag – Söka upp en iPhone Repair och ett apotek. Sedan sätter vi oss på bussen igen för nästa ställe – Lake Aniwhenua. Tittar in igen när min otur har lagt sig och min kamera gått på högvarv igen. Kram.

God afton, eller ja, snarare mer god morgon där hemma. Sitter i skrivande stund med täcket runt mig ute på vår terass. Klockan närmar sig elva, och jag tittar mot månen. Mormor berättade en sådan vacker sak. När mamma var ute på en långresa i Australien när hon var ung, hade man ju inte mobiltelefoner. Det var inte bara att ringa ett enkelt Facetime-samtal eller skicka iväg en snapchat: det var brev som gällde. Men varenda kväll, gick mormor ut på trappen, tittade upp mot månen och sa ”God natt”, till mamma, och på andra sidan jorden, gjorde mamma detsamma. ?

Hur som. Är rätt trött efter idag, men vi har hunnit med så otroligt mycket. Startade dagen med en promenad genom bergen till Cathedral Cove. Påminde så mycket om ett folktomt Phra Nang i Krabi. Efter det käkade vi lunch vid våra stugor, och sedan bestämde vi oss för att utmana nästa äventyr. Någon hade nämligen viskat i våra öron att det fanns en incredible swing uppe på andra berget, men att den var för farlig och hemlig för att berättas om. Så vi utmanade ödet och tog oss upp på berget. 1 timme, ett par jordiga fötter och kallsvettiga händer senare, var vi äntligen framme. Kanske inte det ultimata stället för mig som är så höjdrädd – Men fan så vackert det var. Titta på min snappy – @kajjsasven, om ni vill se. Gungan var utöver hela berget, men repet vågade dessvärre ingen av oss röra. Den femte januari, 2017, var dagen då jag besteg två berg. (Vi kan ju låtsas det var Mount Everest).

I morgon rullar bussen vidare igen – Denna gång mot Raglan. Surfing och yoga står på schemat. Fan, vad detta är livet. ?