LIFE

FROM MY POINT OF VIEW

FROM MY POINT OF VIEW

Näsan rinner och huvudet känns extra tungt. Men solen skiner. Och Julia är hemma från sjukhuset igen. Det betyder mest. Hann med en frisk och skön morgonpromenad tidigare innan jobbdagen drog igång.

Nu sitter jag här vid mitt provisoriska skrivbord (läs: matbord), lägger ordrar, planerar kommande tid och dricker kaffekopp efter kaffekopp. I högtalaren sjunger Sam Smith. Jag hade sjungt med om det inte vore för min halsont. Förresten, månadskalendern kommer ifrån Printworksmarket. Fin va?

Igår hade vi mysigt förresten. Både brasa, rosa rosor och en god köttbit till middag. Kvalletid med grabben. Gos. Hoppas ni också hade en bra alla-hjärtans. Tänk att det är torsdag idag! Fredag i morgon! SJUKT!

Kram!

1 Kommentar

DU.

DU.

Du.

Som alltid funnits där. Som jag känt i hela livet. Som jag läst spanska med. Som jag skålat studentöl med. Som jag har gått på kalas med. Som jag har grävt i sandlåda med när vi var två. Som jag har delat korridorer i ett gymnasium med. Som jag haft snapchatstreak med. Som jag har brottats och snökrigat med.

Att det var du som skulle bli han.

Att det var dig jag skulle somna jämte.

Att det var dig jag skulle göra allt för.

Att det var dig jag skulle laga pasta med.

Att det var dig jag skulle flytta in med.

Det hade jag aldrig kunnat föreställa mig.

Tack för att du är du och för att du fick mig se allt annorlunda.
I bland är det bara så självklart. Om man bara öppnar ögonen.

Du.

5Kommentarer

MIGRÄNANFALL OCH CROISSANTER

MIGRÄNANFALL OCH CROISSANTER

Home sweet home! Oslagbar känsla att efter några dagar på bortaplan komma innanför dörren igen. Ställa resväskan i hallen, pussa på honom och slänga mig på soffan. Det slår vilka hotellfrukostar och Stockholmsdagar som helst. Det har varit en fullspäckad vecka med tidiga morgnar och sena kundmöten. En lyckad mässvecka med ett mindre lyckat avslut. När det bara var några timmar kvar av gårdagens möten så fick jag något som måste ha varit ett migränanfall. Har aldrig tidigare haft migrän. Men plötsligt när jag skrev på tangentbordet kände jag liksom hur mina armar började domna bort. Fingrarna fortsatte skriva på mejlet, men det var som att armarna tillhörde någon annan. Sjuk känsla. Har någon av er varit med om det? Jag tittade ner på mina fingrar och tänkte ”Vad fan gör dom? Hur kan de fungera?”.

Kort där efter så började det blixtra lite i mitt vänsteröga, det liksom svartnade bara. Första tanken var ju stroke och allt möjligt. Men jag var ju samtidigt i fullt medvetande, så det uteslöt vi ganska snabbt. När min andra kollega hörde vad det gällde så var hon ganska säker på att det var ”migrän med aura”, något jag aldrig tidigare hört talas om. Det är tydligen en migränattack som påverkar nervsystemet och sinnena. Jag blev yr och mådde illa, förlorade känseln och huvudvärk från helvetet. Ett par tabletter senare kändes huvudvärken bättre men jag var helt slut och utmattad. När jag väl sitter på flygplatsen så fylls jag av en lättnad av att hemresan äntligen påbörjats – Tro fan att planet blir inställt då. Otursdag 2.0. Några tårar, hopplöshet och en gratis varmkorv på pressbyrån senare så kom jag äntligen till Växjö flygplats och därifrån fick vi åka ersättningsbussar hem. Ni förstår nog lyckan när jag nådde lägenheten på kvällen. Det blev en märklig fredag. Somnade sedan snabbt intill Filip och fick många behövliga timmars sömn.

Nu då? Lördag morgon. Jag känner mig piggare och bättre. Vi har precis ätit surdegsbullar och croissanter till frukost. Förutom att städa lägenheten och tvätta så har jag inte tänkt göra många knop idag. Vad har ni på agendan? Puss!

3Kommentarer