DIABETES OCH OPERATION

Idag ringde klockan lite över sju. Det är så mycket enklare att gå upp nu när det kommer in lite ljus igenom rullgardinen. Visst är det? Svirade morgonrocken om mig och satte på kaffet. Sedan lade jag i ägget och gjorde i ordning en skål med yoghurt och granola.

Idag är ingen vanlig måndag. Min allrakäraste syster ligger på operationsbordet. Det har ingen i vår familj gjort tidigare. Har alltid haft en himla tur med allt sånt. Men 2017 blev inte Jullans år. Hela sommaren gick hon omedvetet omkring med Diabetes typ 1. Och det var först efter många långa tuffa veckor som hon fick diagnosen. I samband med detta diagnostiserade de även henne med en rubbning i sköldkörteln. Den som sätter takten på ämnesomsättningen i hela kroppen. Det var bara att både att lära sig allt om diabetes och vänja sig vid fyra sprutor dagligen och sedan utöver det behöva ta tabletter resten av livet för både förhöjd och underproduktion av sköldkörteln. Men Julia är den starkaste jag vet. Och jag vet att operationen kommer gå jättefint. Men det är läskigt bara. Och otroligt olyckligt. <3

Efter att knappt ha vetat vad diabetes inneburit så blev jag tillsammans en en grabb med diabetes och i samma veva fick även min syster det. De två som står mig absolut närmast. En viktig sjukdom som kan vara livsavgörande om man inte är insatt i vad som kan hända och hur allt går till med blodsockervärde och insulin. Vad är ert förhållande till diabetes? Har ni några i er omgivning med sjukdomen?

Nu ska jag koka mig i en kopp kaffe och kicka igång jobbdagen. Så kul att ni är en del som läser! Trodde inte så många läste bloggar längre. Och jag blir extra glad varje gång ni skrivit ett rader i kommentarsfältet. Ha en fin måndag! Puss!

7 Kommentarer

  • Min allra bästa vän har också diabetes typ 1, likaså två av mina nära vänner. Min mamma har samma typ av problem med sköldkörteln, och precis som din syster, gick hon igenom en operation för ett par år sedan. Mina nära mår bra och de lärde sig leva med det väldigt snabbt. Jag har själv aldrig varit drabbad av något men funderar ibland på när det är min tur att drabbas av något. Hemsk tanke, men sjukt nog är jag hellre mentalt ”förberedd” (om det nu går att vara det) den dagen jag får något än att leva livet i tron om att jag är odödlig. Usch, vad negativ jag låter – det är ag inte egentligen. Jag hoppas att det har gått bra för din syster och att ni mår bra. Ha det fint, fina Kajsa!

    • Hej Erika! Tack för att du tog dig tid och ville skriva några rader <3. Jag förstår exakt vad du menar. Man tänker ju alltid "Det här drabbar inte oss. Inte mig". Men det är ju som du säger, man tar verkligen ingenting för givet längre när något sådant händer. Drabbas man så drabbas man, men man får vara glad så länge man är frisk och alla i sin närhet är det. Skönt att din mammas operation med sköldkörteln också gick bra. Min syster vaknade också upp och mådde fint. Skönt det. Ha det fint och njut av alla <3 dag. Kram på dig!

  • En kompis till mig har diabetes och i slutet av 2017 fick min sambos lillebror reda på att han också hade det. Tyvärr kan jag inte så mycket om sjukdomen, men min sambos lillebror mådde allt annat än bra i den vevan där de fick reda på det. Mycket som ska läras om i vardagen!

    • Hej Moa <3 Tack för att du lämnade några ord <3

      Ja, diabetes är inget att leka med. Som du säger, det är verkligen mycket som ska läras om i vardagen. Hoppas sambos lillebror mår bra trots omständigheterna. Kram!

  • Min 3 år yngre lillasyster, även hon heter Julia, fick diabetes typ 1 när hon var sju år gammal och har nu haft diabetes i över 12 år. Hon och resten av familjen bestämde tidigt att hon skulle få göra allting som andra barn gör, äta tårta, spela fotboll och umgås med kompisar och diabetesen skall inte få stå i vägen. Hon har lärt sig att leva med sin diabetes men visst fasiken är det fortfarande skrämmande både för henne och för oss i hennes omgivning, som du också har fått känna på. Även om man lär sig leva med diabetesen så kräver den fortfarande mycket av person som i fråga har den men också dem runtomkring och det är få som förstår det och det är något som jag tycker är frustrerande, att alltid behöva försvara sjukdomen. Julia har nu också fått problem med sin sköldkörtel men än så länge äter hon tabletter. Hoppas operationen har gått bra för din syster!

    • Hej Linnéa! Tack för att du tog dig tid att skriva några rader <3 Åh, var hon bara 7 år när hon fick det! Men så fint att ni och hon själv bestämde att hon ska få göra allting som alla andra barn kan göra. Det är viktigt tycker jag. Man kan ju leva precis som vanligt, bara man tar sina sprutor och håller koll på blodsockret. Hoppas Julia mår bra trots omständigheterna! Operationen gick bra för min syster. Tack snälla för att du skrev! Kram kram, ha en skön lördag!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *